I Vaxade juveler och brända hjärtans historiska del möter läsaren Karolina samt hennes syster och mor. Karolina kämpar för att få driva vidare det vaxblekeri som fadern lämnar efter sig då han omkommer i en olycka.
I Eksjö finns än idag byggnaden där familjen bodde kvar. Nåja, inte den fiktiva familjen i romanen utan en helt annan familj som faktiskt verkligen drev ett vaxblekeri i just det huset. Att bleka vax var inget vem som helst kunde göra och blekeriet i Eksjö var det enda i sitt slag i hela landet utanför Stockholmsregionen. Vaxblekaregården är ett av många fina och unika hus i den gamla trästaden. Adressen är Arendt Byggmästares gata 8, Eksjö.
Vaxblekeriet grundades i början av 1830-talet av en man vid namn Erik Runstedt. Han var bördig från Dalarna och lärde sig yrket hos en tysk blekare som var verksam vid ett vaxblekeri i Sundbyberg. Precis som i Vaxade juveler och brända hjärtan var det frun och döttrarna som tog över då mannen i familjen avled.
Blekningsprocessen i sin helhet har varit en väl bevarad hemlighet som gått i arv från generation till generation. Men i stora drag gick det till så att bivaxet, i den form som det levererades i från biodlarna, smältes ner för att sedan valsas till långa ”band” samtidigt som det kyldes ner i kallt vatten. Banden lades sedan ut i solen för att blekas. De spreds på så kallade kareler som bestod av stora sjok av säckväv eller tygstycken som spändes upp mellan störar och stolpar så att de bildade ett slags sängar eller grunda hängmattor. Med jämna mellanrum vändes vaxet och efter cirka en månad i solen var det dags för omsmältning, valsning och nerkylning än en gång. Därefter ut i solen i ytterligare en månad innan insmältningen då det varma vaxet fick stelna i små skålar för att sedan levereras i portionsförpackningar till i första hand apotek runt om i landet. Vaxet var nu kritvitt. En nyans som inte kunde uppnås på kemisk väg. Det blekta vaxet användes i tillverkningen av farmaceutiska produkter.
Karaktären Karolina funderar på om det skulle gå att använda vaxet till något mer och upptäcker att fadern haft planer som han behållit för sig själv. Även i verkligheten om än inte i Sverige användes vax för att till exempelvis tillverka dockhuvuden och pärlor.
Vaxpärlorna var särskild populära eftersom den äkta varan var dyr och inget som vilken kvinna som helst hade möjlighet att bära om halsen. Tillverkningen var pillig och tidsödande. Den kunde gå till på lite olika sätt. Ett av dem var att använda pyttesmå ihåliga glaskulor med hål i båda ändarna vars insida belades med flytande pärlemor framställt av fiskfjäll. Pärlorna hölls i rullning medan ”fiskfjällsfärgen” torkade och sedan fylldes de med flytande blekt bivax för att erhålla den rätta tyngden. Det gick lätt att sticka en nål genom det torkade vaxet och trä pärlorna till halsband.
I sanningens namn har det aldrig tillverkats falska pärlor i Eksjö … Men det kunde ha varit så.
Blekeriet flyttade så småningom från Vaxblekargården 1890-talet till gården Lillahem i Hult utanför Eksjö. Anledningen var enligt ett barnbarn till grundaren att affärerna gick sämre och de pengar som försäljningen av fastigheten inbringade gjorde att de kunde driva blekeriet vidare. 1908 flyttade dåvarande ägaren Hanna Sandell till Sävsjö och tog företaget med sig. Hon fortsatte att bleka vax fram till året innan sin död hösten 1951.
Alla bilder i artikeln kommer från Sävsjö Hembygdsförening. För den nyfikne finns en del av verksamhetens inventarier att titta på i Hembygdsparken i Sävsjö.